Team Lundberg

gärna på mitt foto

FOTO

hoppas du hissar 

Har gjort om albumen för alla bilder.

Nu ligger bilderna årsvis.

Kolla under fliken bilder.

Kör lugnt!

Så var det dax igen.

Ja vem i hela friden har kommit på att man ska köra ednduro på vintern.

Helt sanslöst dum ide.

För de innebär ju att jag måste ta mig runt den där banan i snöspår.

Å de är ett rent h..vete på ren svenska.

Ena sekunden plumsar jag i ljuuuuuup snö.  Nästa slår jag halvt ihjäl mig på en snövall som är hård som is.

Nåja muttarde ju redan i bilen då ”familjen sista minuten”  kom i väg som vanligt senare än jag planerat.

Inte blev det bättre då bensindunken var tom ochmåste fyllas.

Dock lyckades solen och min nya kamera och nya objektivet  få mig på bättre humör.

Jo det är ju så att fotografen har muttrat och klagat på sin kamera, så nja jo resten av familjen blev nog less att höra klagandet.

Så i tisdags fick jag mig en ny kamera.  Precis lagom till att jag skulle börja fotokurs.

Sen så blev det ett nytt objektiv oxå i går.

Ja jo jag måste ju erkända att jag fick pengar till ett träningskort,

men då Emma inte ville träna på gym över sommaren blev det träningskort i fyra månader och pengar över till ett objektiv.

Så nu är det roligt att fotografera igen.

Som vanligt hade Simon problemet med glasögon eller linser.

Glasögonen immar igen och linserna ramlar ut.

Så vad välja.

Jo det blev glasögon i typ 50 meter sen åkte dom av och som vanligt ser han ju inget efter det.

Sen att han hade ont i ryggen före start gjorde väl inte saken bättre.

Men som vanligt så växer dom små tjurighetshornen när det är tävling och han kör bra.

Sista varvet vurpade han i gringropen och ja inte vet jag om det är synen av mamma eller om det är av smärta i ryggen han fräser.

Han skyller på smärtan men nja jag tror det var den där mamman.

Simon vinner sin klass, men har redan lämnat Bussjö då det är prisutdelning.

Så vi skickar Evelina som stand in vid prisutdelning.

Kul att Evelina kom ner och körde.

En duktig tjej som kommer att ge killarna tufft motstånd i år.

Hon blev 2:a i sin klass

Som vanligt hann jag ett varv med dom som startade första start.

Sen var det snabbt till bilen för att  skylta om Simons hoj med rätt nummer då Tomas skulle ta över.

Ja de var ju inte så stort jobb bara kleta på en 7:a på alla nummer plåtar.

Å som vanligt är Tomas bland dom sista till start.

Börjar lära mig att han alltid  är i sista minuten å inte han oroar sig inte över det.

Så varför ska jag det,  nej  jag intar min snövall för att ta kort.

När båda starterna gått så går jag mot gringropen.

Ställer mig på rakan bakom och vips börjar åkarna dyka upp.

Hinner ta ett gäng kort men plötsligt funkar inte kameran.

Säger några inte allt för fina ord. Kameran är ny och ska funka.

Ser att minnet är fullt.

Konstigt brukar ta 8-900 bilder med gamla kameran och nu ryms ca 350.

Morr morr morr, jag som bara har ett minne med.

Ringer barnens tremänning och ber att han kommer med Emmas minne.

Han måste bara ha i motorvärmaren ett tag sen kör han Tomas mopedbil som går 45 km/h så jag inser att det tar ett tag innan han kommer.

Muttrar och ja sså kommer dom där orden i gen.

Kommer på att Ola och Sophia har kameran med.

Springer till deras bil och lånar deras minne.

Ser att Ola tagit 130 bilder.  Bra då kan jag ta en hel del bilder.

I väg till banan och börjar fotogarfera. Tar en hel del snygga (tror jag iallafall) hopp bilder.

Kollar en bild och hmmm

det står att det är tagit 38 bilder.

Kollar alla bilder

HJÄLP

bara mina bilder vart är Olas 130 bilder.

VAD HAR JAG GJORT!!!!!

Rusar till Olas bil och sätter tillbaka minnes kortet i deras kamera.

Hmmm nu syns bara Olas bilder.

Nåja tur att jag inte sabbat nått. Skickar i väg Simon med Olas kamera så det blir några bilder iallafall.

Starx efter kl 1 kommer Emil med minnet. Tack tack!!

Ut på bana igen (missat en timmes körning suck) men hinner ta en del kort.

Har dock inte vant mig med det nya objektivet så

En del bilder blev inte riktigt så bra, om man nu inte studerar framdäck

eller

undersidan av framskärmen.

Tomas kom i mål efter en vurpa på sista varvet.

Såg skadad ut och jo ont i ena armen hade han.

Jag får hjälp av Evelinas pappa Mikael att lasta  hojen.

Tack tack

Prisutdelning

och sen hemåt.

På väg hem kommer Tomas på att det är ingen fara med armen det var nog bara kramp.

Tack då kan jag fixa in bilderna på nätet i kväll.

Kul att så många kollar på bilderna. Träffar nytt folk på varje tävling som tydligen hittat mitt album.

Men det är väl kanske som det sägs

Alla känner apan men apan känner ingen.

Kör lugnt

Jaha så var det dax igen att släpa sig iväg på en bana igen.

Har inte insett det roliga i att köra enduro.

I dag var det nog fler som tyckte som jag.

Timo hade stora problem att få i gång hojen innan start.

Har man kommit till en tävling så vill man ha liv i hojen.

Då tar man till alla knep för att få i gång den.

Å jodå han lyckades.

Att jag inte förstått det roliga kanske beror på att jag inte kör utan får trava runt banan ett antal varv varje gång det är tävling.

Å om många älskar snöspår så kan jag tala om att jag hatar dom.

Man ska ju vara akrobat för att ta sig fram.

Jag känner mig mer som en

Jo men de är ju så för att överleva där i skogen så måste man ju klä sig.

Inte kan man ju ha kortbyxor och t-shirt precis.

Ja jo nog skulle jag kunna men då skulle jag nog bli intagen någonstans.

Nej det är bara att bylta påsig lager på lager å bli orörlig.

Å sen trava ut efter spåret.

Å det är där eländet börjar.

Vips kommer det en åkare och det är då det behövs akrobatik konster för att ta sig ur spår.

Vissa gånger är snövallen hård och då är det

ett helsifyr att ta sig upp.

Är den mjuk ja då försvinner bara benen och man vet inte när det blir hårt under fötterna.

Mycket lättare på sommarn då man ser vart man sätter fötterna.

Nu har man ju ingen aning om vad som finns under snön.

Fast jag jag skulle ju kunna göra som en annan mamma.

Hon såg starten sen sa hon

nej nu kan man sätta sig och dricka kaffe.

Sen hann hon få i sig många koppar kaffe, pizza  och gofika även i grannbyn.

Men nej jag knatar runt med en kamera i handen.  Kanske för att kaffe smakar urk.

I dag hade jag lånat Emmas (dotra) kamera, min suger.

Å jo det blev väl några bilder dock inte dom bästa.

Simon körde bra, han är otroligt jämn om man kollar varvtiderna.

Han gör ju då misstaget att köra utan cross glasögon så 3:je varvet fryser ögonen.

När han passerar mig så vrålar han

JAG SER INGET!!

Vad ska jag göra åt det??

Lägger benen på ryggen och springer till omklädningsrummet

(ursäkta alla herrar som satt där och bytte om och Tack för hjälpen att gräva fram glasögonen)

sen tillbaka till varvning och väntar in Simon.

Nu är det ju så att Simon är lite tjurig (vart han ärvt det i från ja det är en gåta

När han kommer till varvning visar jag glasögonen, men ser att nej han har annat i huvet.

Han har sett att han tar in på Timo och nu kör han för allt vad han är värd, trots att han inte ser.

Han körde snabbast sista två varven av hela truppen som startade.

Men

Timo tog hem segern i dag.

Hann få i mig en macka innan nästa start

blir halvtokig då Tomas alltid är i sista minuten.

15 minuter  före start går han och byter om.

3 minuter kvar han har inte kommit ut.

Jag drar hojen mot start men lämnar den precis innan,

så att Tomas om hann hinner får ta den själv den sista biten.

Å jo han hann och var inte siste man till start.

Själv kravlar jag mig upp i plogkanten för att ta kort.

Start ett och två går. Bara nån enstaka som har problem att komma iväg.

Ställer mig vid platåhoppet och tänker vänta in dom första, hoppas på snygga hopp kort.

Då får vi veta att någon brutit benet.

VEM??

Slutsaten säger någon i täten eftersom vi vet vart ungefär det hänt

och det är bara täten som kommit så långt.

Har ju ett stort problem när det gäller enduro tävlingar.

Jag kan ju inte bara oroa mig för mina egna nej jag måste ju oroa mig för alla.

Kan ju kanske bero på att jag är undersköterska och hemvärnssjukvårdare, mamma  eller att jag är korkad………….

Ser täten passera och tar några kort innan jag går vidare.

Får veta att det är Fredrik Nilsson UEK. Som brutit benet

Hämtar filt och dunjacka i bilen lägger över Fredrik så han håller värmen tills ambulansen kommer.

Sen vidare och tar det andra varvet runt banan för i dag.

Tomas köpte nya cross glasögon i går för att ögat inte skulle frysa i hop idag igen

(som det gjorde förra helgen).

Å det hjälpte ändå tills han tog av sig dom.

Då frös ögat ihop .

En funktionär kom och frågade om Tomas kommit i mål  då han hade problem att se.

Han skulle tydligen se om han hittade en alternativ väg tillbaka och bryta.

Jaha i väg och söka någon väg men ser

Tomas komma på banan.

Den alternativa vägen var inte plogad så han fick köra banan.

Å jo han kom mål snäppet före

Ola som hade lite problem på sista varvet då han fick soppatorsk.

Han körde Husaberg i dag en lånad hoj.

Vann i dag gjorde

Marcus Norman

Det finns ju fler som kollar in enduro

och ja jag tror att så fort den här gossen kan nå ner på en hoj då kommer han att börja köra.

Å får man ha en favorit när man är på banan ja då är han min.

Han är helt klart sötast.

Hector

Resten av foton finns under fliken bilder.

Kör lungt

Ja så var det gjort.

Kom fram till Torsåker sent torsdagskväll eller ska kanske säga tidig fredagsmorgon.
Bara att blåsa upp luftmadrassen och krypa ner i sovsäcken för att hinna få några timmars sömn.

Fredagsmorgon

Vaknar då husägarna kliver upp och ska till jobbet.
Har delat golvet i vardagsrummet med Simon och Jörgen Bengtsson.
Anette fick eget rum och Henrik och Erika sov i Henriks rum.
Ja det var hos Henriks föräldrar vi fick låna låna en bit av golvet för att sova.

Tyvärr blåste jag upp madrassen för lite så jag sov på som på golvet.

Jörgen söker mikro för att fixa havregrynsgröt, men nej hittar ingen så det blir till att koka på spisen som vi inte höll på att få i gång, nymodigheter ni vet.

Efter frukost in till Falun och hämtar Ola och Sophia för nu ska banan kollas.
Jörgen och Anette tar sig fram med cyklar vi andra i bil.

Banan ser hemsk ut på sina håll, hur ser den då ut innan sista startande kommer dit.

Pratar hur vi lägger upp tävlingen, vart vi ska placera oss och vem som ska göra vad.

Åter till Torsåker för att sova.

Pumpar madrassen, inser mitt i natten att den år för hård rullar av den mest hela tiden så ut med lite luft.
Sover bredvid Simon i natt och han är inte still många sekunder å prata kan han oxå.

Halv sju less på att Simons prat kliver jag upp.
I dag fixar Jörgen gröt i mikron som fanns i tvättstugan.
Packar ihop innan vi åker till Falun igen.
Kommer i väg lite sent, men hinner precis till Parcfermé innan första hojen ska ut

Skickar upp Simon på ett barack tak för att ta kort på Parcfermé.
Många hojar var de.

Så går starten på rampen för dom första.

Som vanligt måste man be om lov för att ta sig in och fotografera.

In till receptionen och ber om lov. Dom ringer presschefen och vips har jag ett press kort i handen. Får veta att de finns ett pressrum där jag kan fika och leka med dom andra pressfotograferna.
Får även friparkering och tillstånd att befinna mig på många platser.

Fast nej jag var aldrig in i pressrummet hmm kankse skulle ha gjort ett besök och fått lite tips hur man fotograferar. hade ju varit smart i för nattbilder vet jag inte hur man får till. Är ju ingen mästare på det där med attt ta kort.

Nåväl ut till starten hinner ta några bilder innan jag och Jörgen Bengtsson (min chaufför för dagen) ska till SS 1 innan Sophia och Tina kommer dit.

Ser starten och sen iväg till SS2 till den låååååååååånga och gräsliga stenbacken som finns där.
Kalvbergets stenbacke är ingenting mot den där.

Tina passerar och får lite hjälp. Hon skrittar och tycker att det är kul om än besvärligt.
Men ack så positiv, jag skulle nog varit död vid de laget hehe.

Väntar på Sophia

Jörgen går ner till backens början för finnas där om Sophia behöver hjälp. Det är ett dike med en massa vatten och lera som Sophia ska över.
Jag blir ensam kvar i mitten av toppen. Men får snart sällskap av två trevliga herrar med båda öl och whiskey. (Som jag blev bjuden på.)

När vi står där och pratar så hör jag en cross. Starx efter ser jag en figur där långt långt bort, å då ser jag dom där röda handtagsvärmarna som känner jag igen.
Helt klart att det är Sophia, men vilken fart hon verkar flyga över stenarna och ser inte de minsta trött ut.
Herre gud vad har Jörgen gett henne där nere i början. Men de är ok hon behöver allt innan hon kommer hit.

Figuren kommer närmare och jag halar upp kameran och zoomar
hmm Sophia ser lite konstig ut, hon kommer ännu närmare och då ser jag
de är inte Sophia de är ju Ola.
Ja ja nu tror ni herre gud ser hon inte skillnad på dom. Men hallå backen är lååååååååååååååååååååååååång och så svänger den på mitten.

Ola har pratat med Sophia i telefon (japp hon hade en med) hon sitter fast och kommer inte lös ca två km efter start på ss2.
Ola ska ta sig dit för att hjälpa henne lös.
Å så var den tävlingen slut för Sophia.

Vi åker tillbaka tilll depå.

Tina klarade ss2 men gav sedan upp.
Jag tror att hade inte Tina varit sjuk i veckan som va hade hon klarat de.

När både Sophia och Tina är ute ur leken så fixar jag lite mat på trangiaköket.

Vips så är det start för nattetappen och den startar med extremprovet på stadium så jag ilar dit med kameran.
Men inser att nej de är inte lätt att få bilder på dom där sakerna i mörkret.
Dom har ju lampor som i en operationssal som lyser rakt in i kameran. >De blir till att fota dom från sida.
Men inte lätt heller då jag har liten blixt.
Tar några bilder i allafall innan vi ger oss av till stenbacken på ss2 igen.
Nu är den grymmare än grym då den är sönderkörd av dagens alla åkare. Å nu är det blött av regn.

De blir dock lite bilder trots rök från eldar, dimma och avgaser från hojar.

När dom flesta passerat så blir är det dax att åka vidare.
Jag och Simon åker dock till depån för att bädda ner Simon i Ola och Sophias buss.
Dom andra ger sig ut på ss3 och ss4 för att kolla igen.
Själv tar jag en dusch – härligt.
Följer sen Tina och Lena till deras husvagn där vi kollar dagens bilder.

Vid 22 tiden kommer Jörgen och dom andra tillbaka.
EN tur till Torsåker hämtar packning
(hur i hela friden fick vi plats på vägen ner då vi var två till ibilen plus deras packning)
och sen åker vi hemåt.
Jörgen tar första biten vid ratten.
Byter strax före Hudiksvall och jag tar över.
Stannar vid Höga kusten bron och fotar bron, haha höll på att sluta illa då jag inte såg vad som fanns i slänten i mörkret. Nåja lite blåmärken.

Anette tar över ratten.

Hemma vid 8 efter en lång natt i bil.

Tina och Sophia är imponerande som ger sig ut på nått sånt.
Vart är alla andra åkare från Umeå.

Lycka till på nästa Kåsa.

ps
bilderna finns som vanligt på

http://picasaweb.google.se/tossemor

kör lungt